BATACCA BATACCA     Världens mest exklusiva herrklubb!

Den 23 oktober kommer i framtiden vara ett lika välkänt datum som 11 september, 6 juni och 1 maj. Varför? Därför att den från och med i år kommer att kallas ”The B-Day”. B som i Bushwar. B som i Bastu. B som i Bärs. B som i Bluffpoker. B som i BATACCA.

Skogen mellan Svenljunga och Risa var platsen där det skulle avgöras. Kriget som är ”Sveriges största händelse sedan vi sparkade ut Norge från landets gränser” som kung Carl XVI Gustaf sade i ett pressmeddelande efteråt.

Det var jobbigt. Det gjorde ont. Det var spännande. Men viktigast av allt: Det var KUL.

Vi hade delat upp oss i två lag. Officiellt gick spelet ut på att det röda laget skulle erövra det gula lagets flagga, och vice versa, eller något liknande. Detta gjordes också, men i praktiken var det inte det som var det viktigaste. Motståndarna skulle få ont. De skulle få så in i helvete ONT. Och det fick vi.

Om jag minns rätt vann det röda laget (eller om det var det gula). Hur som helst var det laget som innehöll Berg, Rickard, Honken plus två gästaktörer som vi kan kalla Bill och Bull.

Många av oss hade tittat på ammunitionen och funderat över om de små röda kulorna var lika goda som de såg ut. Asplund var dock den enda som var tillräckligt nyfiken för att testa. Av hans ansiktsuttryck att döma var det ingen smakrevolution.

Bastun var redan igång och efter en svettig fight ute i skogen var det dags för ännu mer svett. Ölen var kyld och bastun entrades av alldeles för mycket folk. Det var lite väl trångt där inne, men som det heter: Finns det hjärterum, finns det stjärterum…

Det mest spännande som hände inne i bastun var väl att Asplund fick en fix idé att måla oss allihop med den färg han hade i ansiktet, och som sakta men säkert rann av. Jag har fortfarande inte fått bort det svarta strecket på ryggen.

Köket intogs av åtta hungriga män som, i vanlig ordning, tillsammans skulle laga en delikat måltid. Denna måltid bestod av en räk- och kräftstjärtssoppa som förrätt. Varmrätten var något som kallades ”Italienskfylld fläskfilé”, eller något liknande. Båda dessa rätter var utsökta, men det bästa väntade. Glass med hemlagad chokladsås. En chokladsås som (utan att tänka efter för mycket) endast överträffas av nybakta kanelbullar och mjölk. Den store författaren och poeten Pär Lagerkvist sade en gång att ”Den godaste chokladsåsen är den hemlagade” och han har sannerligen rätt.

TC visade under kvällen en dålig sida av sig själv. Att han åkte hem tidigare än alla andra är han ursäktad för. (Han är ju ändå familjefar). Att han drack mindre än alla andra är han ursäktad för. (Han är ju ändå familjefar). Men att han som förste person någonsin äter en Batacca-middag utan att bära slips, kan han inte ens skylla faderskapet på. Det finns helt enkelt ingen ursäkt. Vi andra funderade under större delen av kvällen på var slipsen kunde ha tagit vägen. Hade någon varit inne i huset under paintball-matchen och stulit den? Hade TC varit på toaletten och för sent upptäckt att pappret var slut? Vad hade hänt? Vi fick inget svar då och vi får nog inget svar nu. Men ett varningens finger höjs. Gör inte om det.

Pokerspelet är inte mycket att tala om. Under kvällen visades det tydligt vem som regerar. Under kvällens andra kortspel blev det däremot bättre fart. ”Kuken” , ett spel där kortleken bestämmer vem som skall dricka, hade ingen klar vinnare, men säkra källor har skvallrat om att Honken tillbringade resten av natten på toaletten ropande på någon som hette Ulrik. Därmed tog han en sudden-death-seger.

Inträdesprovet för Mattias skulle bestå i att vi andra skulle samlas runt honom i en ring med laddade paint-ball-gevär och skjuta varsitt skott på valfri kroppsdel. Om vi kommit laget runt innan han börjat gny hade han varit en fullvärdig medlem. Detta vägrade han dock att ställa upp på. Det första av tre prov gick alltså i stöpet. Hoppas att han klarar nästa, eftersom proven blir tuffare och tuffare. Den som lever får se.

Vandringspriset går till Berg.

Motivering:

Ett synnerligen mänskligt uppträdande i kriget. Då de flesta i hans situation skulle fyllt undertecknads bakdel med skott enbart för nöjes skull, nöjde han sig med att skjuta ett skott. Dessutom hade han fixat så att bastun var varm när vi kom tillbaka efter en hård strid.

To be continued…

Vice chefredaktör T

TILLBAKA

BATACCA
Du är besökare sedan 040713
Copyright © Pär Berg