BATACCA BATACCA     Världens mest exklusiva herrklubb!

Den fjärde BATACCA-träffen gick av stapeln i Anderstorp. Värd för träffen var Thorén. Efter att den ene efter den andre, och till sist också den tredje hoppat av pga. olika mer eller mindre giltiga skäl, lyckades vi till sist ändå samla fem av de åtta medlemmarna.

Samling skedde på parkeringen utanför Scandinavian Kartway. För vad passar bättre än att lägga in go-kart på schemat över en herrträff, när man är i motorsportens Mekka. Efter 20 minuters tidsträning såg man redan tendenser till hur utgången av racet skulle bli. TC var snabbast, med Berg och Frippe närmast bakom sig. Rickards och Thoréns taktik gick ut på att ta det lugnt på tidsträningen och spara krafterna till det egentliga racet. En taktik som inte riktigt höll hela vägen. När själva tävlingen började, kände vi allihop hur hornen började växa ut ur pannan på oss. Vi tittade snett på varandra och bad till högre makter att motståndarna skulle få motorhaveri, eller åtminstone soppatorsk. Inget av detta hände dock, utan tävlingen kunde genomföras utan att en enda förare tvingades bryta. Hur ofta händer det i F1? Det fanns egentligen bara ett problem. Hur mycket man än gasade och hur bra man än tog kurvorna, så fanns det hela tiden en liten j-a TC som gjorde det ännu bättre och ännu snabbare. Efteråt försökte några i gruppen skylla förlusten på allt ifrån oschyssta tacklingar till för lätta motståndare, medan andra omedelbart såg sanningen i vitögat och insåg att TC helt enkelt hade en förbannad tur. Frippe blev dessvärre illamående, men det var ingen fara tyckte han, eller som han själv uttryckte det: ”Jag mår ofta illa när jag spyr.” Racet slutade i samma ordning som tidsträningen, och prisutdelningen efteråt var en fantastiskt vacker ceremoni med fyrverkerier och blommor och champagne och.. you name it.

Dags att åka hem och duscha och laga mat. Efter att ha skyllt ifrån oss på olika omständigheter var det läge att sätta på TV:n. Ja, vi vet att TV inte är särskilt trevligt på en herrmiddag, men vad gör man i dessa OS-tider? Man har ju ändå ett rykte att tänka på. Man kunde ju bara inte missa den så oerhört odramatiska upplösningen på damernas sjukamp.

Tack och lov var värdens sambo inte hemma under middagen, för hade hon sett hur det såg ut i köket när vi hade vispar och kastruller i högsta hugg hade hon fått spader. Men man kan uppenbarligen inte bedöma maten utifrån hur köket ser ut. I det stora hela var maten ganska lyckad, även om Berg var så smått skeptisk när han fick reda på att desserten skulle bestå av ananaspaj. (Hur kan man inte gilla ananas????) Denna tveksamhet visade sig sedan vara obefogad. Mer befogad var då vecken i pannorna och funderingarna på hur man skulle kunna få i sig förrätten. Avokadohalvor med räksås. Räksåsen var helt OK, men resten kunde kvittat. Det fanns inte en chans i världen att få i sig frukten. Hårdare sten har jag aldrig sett. (Jag hörde på nyheterna i morse att US Army skulle köpa in ett gäng avokados, eftersom det är mycket billigare än vanliga övningsgranater.) TC var lite missbelåten på förrätten, och valde att slänga iväg den. Den kom dock inte så långt utan landade i hans knä.

Resten av måltiden var till stor belåtenhet för hela gänget. Men alla väntade givetvis på cigarren. Denna underbara tingest som TC, nybliven tvåbarnsfar, bjöd på. Aah, cigarr och whisky med maltetikett på flaskan. Vad mer kan man begära av en lyckad herrträff? Rickard gav oss dessutom en föreläsning i språkhistoria under denna mycket trivsamma stund. Ett överraskande inslag som gladde oss alla.

Pokerligans fjärde omgång skulle visa det som vi alla redan visste. Berg är den okrönte pokerkungen och håvade in kvällen största pott. Detta betyder att man faktiskt inte behöver vara särskilt duktig för att vinna. Räknar man antalet vinstpotter kommer nämligen densamme ganska långt ner på resultatlistan, men tillfälligheterna visade att det är viktigare att vara riktigt bra en gång än att vara ganska bra hela tiden.

Om jag inte minns helt fel (vilket inte är helt osannolikt eftersom jag inte var helt vid mina sinnens fulla bruk hela kvällen) så bröt TC upp strax efter pokern, för att åka hem och ta hand om fru och barn. Vi andra satt kvar runt bordet och startade ett parti Chicago, en omgång som definitivt inte går till historien…

Träffen var i det stora hela mycket lyckad, även om min åsikt kanske inte är helt objektiv, eftersom jag är partisk i frågan, men vi hoppas givetvis på en bättre uppslutning till nästa träff.

Priset som kvällens BATACCA går till TC.
Motivering: Vinst av gocarten, utskänkning av cigarrer och avokadon i knät är avgörande. Dock ett litet minus för att han åkte hem på kvällen men ändå ett bra helhetsintryck.

Vice Chefredaktör Medlem T

TILLBAKA
BATACCA
Du är besökare sedan 040713
Copyright © Pär Berg