BATACCA BATACCA     Världens mest exklusiva herrklubb!

Krönika 36

Skada, hole in one, chirre och GT med gurka

 

 

Det blev några sena avhopp efter tappade barn och vaccinspruta. Men fem tappra Batacca- medlemmar tog sig till Hestra där första stopp var golfbanan. Nu var det inte små golfbollar vi skulle dynga iväg utan stora tunga fotbollar. En inte allt för ofarlig aktivitet skulle det visa sig. Redan på den första rundan med de sex hålen föll Richard ihop efter en utspark. En sträckning i höger lår. Som Torre sa: ”Det kanske inte var så smart att sitta i bil en lång stund och sedan börja sparka på bollar allt vad man orkar!”. Utan någon som helst uppvärmning. För 20 år sedan hade det inte varit några problem. Men tro det eller ej, vi är inte 20 längre…

 

Hur som helst. Richard gav upp efter första rundan och fick bli administratör i stället. Resterande fyra utkämpade en stenhård fajt. Efter två rundor låg Berg, Honken och Torre på exakt samma slag, fyra sparkar efter ledande TC. TC började darra och de andra deltagarna knaprade in på de två inledande hålen på sista rundan. Sedan kom tävlingens höjdpunkt när Honken dundrade ut en perfekt spark: hole in one!!!!!!! Plötsligt var han i ledningen. Men det förhatliga näst sista hålet ställde än en gång till det för Honken som vid samtliga rundor hade förtvivlat svårt med närspelet. TC kunde än en gång smita förbi. Utan några större problem höll han undan för Honken. Berg slutade tre och Torre fyra. Vi hann också trycka i oss varsin sliskig men god baguette som Torre specialbeställt.

 

Därefter styrde vi bilarna mot Isaberg, checkade in i våra två stugor och vandrade (något stela) mot höghöjdsbanan. Berg hetsade som vanligt och ville ge sig upp i svarta banor. Men övriga gänget spanade mer åt lättare utmaningar. Det fick bli blåa banor. Två stycken drog vi igenom med många härliga och långa linbanor. Lite överraskande var det TC som hamnade på efterkälken och verkade ha det svårt med höjderna. Han erkände efteråt att det blivit allt värre med åldern! Som sagt, vi är inte 20 längre.

 

Trots det klev vi upp på en röd bana. Efter ett tag kunde man välja en svart avslutning med klättring upp för en lång stege för att avsluta med ett slags bungyjump light. Torre, Honken och TC vek av och avslutade med den röda delen. Men hetsande Berg fick med sig en sargad Richard som visade både mod och hög smärttröskel. En eloge till honom!

 

Till sist avslutade vi med en blå bana igen med en riktigt lång linbana. Eller alla utan Berg. Han kunde inte hålla sig ifrån en svart bana. Så han klev upp och körde en själv. Vi andra ville vid det här slaget till stugan, vi var ordentligt törstiga! Klockan hade slagit 17 och inte en droppe alkohol! Berg sprintade mer eller mindre igenom banan men stötte på patrull. När han med ett handtag skulle åka mellan två träd fastnade han i mitten (se film i vårt bildspel). ”Vad ska jag göra nu då”, vrålade Berg och försökte jucka sig fram. Stor underhållning.

 

Till sist kunde vi sätta oss på uteplatsen vid våra stugor, knäppa upp de kalla och varva ner. Berg nöjde sig inte med att dricka öl utan föreslog att vi skulle knäcka whiskeyn redan nu. Bra idé sa vi andra! Samtidigt blev vi sugna på lite snacks. Honken frågade Torre om han hade chirre. Torre såg ut som ett frågetecken. ”Chirre, är det chips eller?!”. Kul att vi kunde lära Torre, 89 år, lite nya uttryck!

 

Efter en bra sittning rumlade vi ner till restaurangen. Förrätt: en sexa gin och tonic. Någon jävel (TC eller Berg) beställde dock en variant med gurka i. Ett tips: gör aldrig det igen. Huvudrätt blev kött, sås och pommes plus två fina flaskor rött. Efterrätt: Varsin sexa Irish coffee! Volymen kring vårt bord blev allt högre och notan allt dyrare. Men vad gjorde det, vi hade en fin sittning och Batacca stod för notan!

 

På vägen från restaurangen väcktes idén om ett kvällsdopp. Då vi inte hade några badkläder fick det bli nakenbad. Lugn, det var kolsvart och inte en människa i närheten. Honken, Berg och TC strippade av och slängde sig ut. Honken var först i och när han hoppade från bryggan sjönk han allt längre ner och kände: ”Är det här slutet, kommer jag någonsin upp igen?!”. En läskig, svindlande och spännande känsla. Det blev några hopp till.

 

Nu hade vi nästan nyktrat till och återvände till våra stugor igen för att behålla berusningsgraden. Det blev dock ingen vidare efterfest. Helt plötsligt dukade Berg (av alla) in. Han försvann in på toaletten (oklart vad som hände där) innan han krälade in till sin säng: klockan stod på 23.16! Som sagt, vi är inte 20 längre! Även TC kastade in handduken strax efteråt. Vi andra tre tog oss en kvällspromenad genom ett öde stugområde. Var fan tog möhippegänget vägen? Strax efter midnatt släckte vi lampan.

 

Torre hade bokat frukost dagen efter. Kan väl knappast anklaga Berg för att ha utnyttjat de 100 kronorna på bästa sätt. Sällan har man sett en välvuxen man äta så lite. Vi kunde också summera att det här förmodligen blev en av de dyraste herrträffarna på länge, enbart utlandsresorna har nog varit mer kostsamma. Men va fan, det kostar att ligga på topp!

 

Träffens Batacca: Det spelar ingen roll att TC vann fotbollsgolfen och att Berg dominerade i höghöjdsbanan. Gör man en hole in one så kan ingen knäcka en. Träffens Batacca blir därför Honken.

 

 

Krönikören

 

TILLBAKA
BATACCA
Du är besökare sedan 040713
Copyright © Pär Berg