BATACCA BATACCA     Världens mest exklusiva herrklubb!

Krönika 26

Torres häftiga heldagsshow!

 

Vi tappade några medlemmar inför träffen, men när Torre dök upp trodde vi att han värvat en ny aspirant till vår herrklubb. Va fan, ska Mellberg haka på nu? Eller är det Henrik Zetterberg? Eller Leif Pagrotsky? Nej, men vänta, är det inte TC som samlat på sig ett smått imponerande helskägg. Till hans fördel måste vi nog erkänna. Hur som helst, fem tappra medlemmar hade samlats (nästan sex om man räknar med TC:s skägg). Och för första gången i Bataccas elvaåriga liv kastade vi oss över matlagningen omedelbart, innan första aktiviteten dragit igång. Berg skalade potatis i ett rasande tempo till en gräddig potatisgratäng. Sedan klev Werner och Werner in i köket, förlåt, Torre och TC ska det vara. Philadelphiatårta stod på deras lott. Men det visade sig att systemet med tre olika bunkar blev för mycket för Werner och Werner. A, B, C, tre olika bokstäver snurrade till det för duon. TC passade dessutom att göra smör av grädden. Efter några omtagningar i köket fick till slut Werner och Werner ihop ett resultat. Vi återkommer till omdömet lite senare.

Därefter tog vi våra träningsväskor och rörde oss mot gymnastiksalen. Eller alla utan Torre som drog en resväska efter sig. Så gör man tydligen i Småland. Vi förstärktes av Jonas och Tobbe som ställde upp nu när många medlemmar bangat ur. Det såg även Torre ut att göra redan efter första matchen. Han kröp ihop i fosterställning och såg till och med tröttare ut än Emil Jönsson efter hans OS-brons. Då hade vi spelat innebandy i fyra minuter… Vi kan väl konstatera att medlemmarnas flås inte var på topp, undantaget undertecknad och Richard. Även innebandykunskapen hade sina brister och någon fotboll blev det aldrig då ömmanden knän satte stopp för det, ja vi fyller ju 60 år snart så det är väl inte så konstigt… Efter nästan 90 minuters innebandy med många pausstunder väntade en välförtjänt belöning i form av öl och tunnbrödsrullar. Men inte vilken öl som helst. Utan vår vinnare i ölprovningen som skedde i Göteborg för ett antal år sedan. Den fick i snitt över 4,5 i betyg av 5 möjliga. Slottskällans Imperial Stout, 11 procent och specialbeställd på bolaget för 40 kronor styck. Vi konstaterade dock att den förmodligen gjorde sig bättre vid ett annat sammanhang än efter en svettig innebandymatch. Däremot gjorde alkoholen susen och till och med Torre vaknade till liv igen.

 

Tillbaka i huset och där väntade aktivitet två, romprovning. Vår guide Fredrik Karlsson serverade oss fem olika glas med två centiliter rom i varje. Vi började med fulromen och arbetade oss uppåt i hierarkin. Från en stinkande rom och cola kvart i tre på ett sjaskigt hak till skinnfåtöljen framför brasan i ett exklusivt sällskap. Jag tror att de flesta av oss undviker Bacardi i framtiden och bli inte förvånade om en eller annan införskaffar en lite finare rom i barskåpen framöver. Romprovningen gav också förbluffande besked att några i Bataccagänget inte kände till Ron Jeremy! Och de ska alltså platsa i ett herrgäng, kom igen nu!

Här följer romsorterna vi provade:

1 Vit Bacardi

2 Captain Morgan Black

3 Angostura 1919

4 Ron de Jeremy

5 Zacapa.

Efter innebandy och romprovning var det ett gäng hungriga vargar som skrek efter mat. Det serverades marinerad fläskfilé, potatisgratäng och smörstekt sparris till huvudrätt. En halvtimme senare slickade Richard ur gratängformen och Berg skrapade ur det sista på fatet med fläskfilén. Hur gick det då med efterrätten som Werner och Werner slaskade ihop? Jo, resultatet blev faktiskt betydligt bättre än själva utförandet! Även Philadelphiatårtan slank ner i våra magar utan problem.

 

Vid det här stadiet började sällskapet bli ganska bra i kanelen. Framför allt en viss Torre. Han bjöd på några smått oförglömliga stunder. Luftgitarren kom fram och en stund senare försvann både gitarren och Torre. Han behövde tydligen luft. Problemet var dock att vår åldermans lokalsinne inte var det bästa. En halvtimme senare ringde en desperat Thorén då han gått vilse! Kvällen slutade med att han introducerade en ny stil. Ni minns säkert krabbstilen, nu kom krypstilen fram. Han föll nämligen i hallen och tog sig sedan krypande in till bäddsoffan i gästrummet. Där slocknade han med kläderna på!

 

Förutom Torres uppvisning innehöll kvällen givetvis poker och fin whiskey. Dessutom avverkade vi en turnering i Genga. Där föll en efter en, TC med ett krossat vinglas i farten, tills giganternas kamp väntade mellan Pär och Pär. Där var Pär starkast. Ja, alltså Honken. Lite senare flydde Richard i en taxi, Berg fick ont i en hälsena och TC och Honken somnade i princip mitt i en mening. Vi alla konstaterade dagen efter, framför femmilen, att det blev en lyckad och trevlig träff, trots att vi mer och mer känns som ett gäng gubbar än virala 20- åringar nu för tiden.

 

Träffens Batacca:

Det har ni nog listat ut vid det här laget.

Utan tvekan Torre! Han bjöd på en helshow från köket, via gympasalen, vidare till hallen och avslutningsvis krypstilen till soffan.

 

Nästa träff är det just Torre som står värd för. Vad ska då hända???

 

//Krönikör Honken

 

TILLBAKA
BATACCA
Du är besökare sedan 040713
Copyright © Pär Berg