BATACCA BATACCA     Världens mest exklusiva herrklubb!

Krönika 25

Den stora ölresan till Prag

 

Att Batacca är världens mest exklusiva och åtråvärda herrklubb är sedan länge ett faktum. I städer som Borås och Göteborg har pöbeln i åratal bugat djupt när namnet nämnts. Men att klubben med stort B skulle få tusentals, ja kanske rent av tiotusentals, människor i alla åldrar så långt borta som i Tjeckien att vända sig om, jubla och ta fram kamerorna för att få en litet bevis på klubbens faktiska existens bevarat till eftervärlden hade inte ens de åtta högt ärade medlemmarna trott. Och då hade klubben inte ens anlänt till sin tillfälliga bostad ännu. I vanlig ordning tog sig de åtta från flygplatsen till stan i sin specialchartrade limousin och för att slå ihjäl tiden roade de sig med att inmundiga fyra flaskor av den finaste champagne en celebritet kan drömma om. Tioårsjubileet hade därmed startat.

Bostaden vi kom till var helt okej. Visst, man saknade en del saker så som stolar och sovbara sängar, men vad kan man begära? Och inga problem utan att det finns en lösning. Asplund tyckte till exempel att dubbelsängarna i Prag var alltför smala, varpå han tog sig an bäddsoffan i stället. Detta gjorde dessvärre också hans kusin Richard och så var den sovplatsen förstörd. Men som den krigare han är så gav inte Asplund upp för det. Han begärde upp en tältsäng. Allt väl med den saken alltså. Asplund var dock helt ovetande om att det tjeckiska ordet för tältsäng är samma ord som för hängmatta och det var inte vad han hade önskat sig, så han sov på golvet i stället.

 

Hur som helst, jubilarernas första måltid i den tjeckiska huvudstaden var lika efterlängtad som god, så när som på kringlorna som var lika gamla som smaklösa. Rydh kom under lunchen på den utsökta idén att vi skulle hitta på vad han kallade ”happenings” under resan. Två och två fick vi ansvaret att hitta på något roligt för gruppen och detta återkommer vi till senare under krönikan. Inför resan hade alla medlemmar fått i uppdrag att skriva ut en bild från den Bataccaträff som de hade bäst (eller mest) minne av. Rydh var först ut och visade upp sin bild under lunchen och de andra följde hans exempel vid återkomsten till bostaden. Vilka bilder som visades upp och vilka träffar dessa representerade har fallit krönikören i glömska, så varför han ens nämner detta är han inte helt säker på. Men en sak är säker, bilderna och de kommentarer som följde lockade till många goda skratt.

Reseledarna hade gjort ett mycket bra jobb och bokat bord till varje middag under resan. Den första middagen bestod av en utsökt köttbuffé som sköljdes ner med caipirina. Detta nöjde sig alla inblandade med, förutom TC, som tvunget skulle vara fin i kanten och beställa in inhemsk öl också. Han fick dessutom äran att posera med en av servitriserna, något som han länge kommer att leva på. Efter middagen, som faktiskt tog slut så småningom även för Asplund även om det för en stund inte tycktes bli så, var det sightseeing i kvällsversionen av Prag. Mer än så hände egentligen inte första kvällen, om man frånser att Richard fick en säng över sig och på köpet fick ett par sneda glasögon, och att väggen i det ena sovrummet gick sönder.

Efter en natt där TC visat lite för mycket kärlek eller möjligen saknad av kärlek väntade en ny dag och nya utmaningar. Vi hade redan vid ankomsten till bostaden bestämt att vi inte skulle äta den frukost som erbjöds, så vi startade dagen med en promenad för att hitta ett lämpligt tillhåll för detta. Vi hittade ganska snart en trevlig servering och som grädde på moset hade de fri wi-fi där. Något som sedan kom att vara ett krav för de ställen vi skulle besöka. Att det fungerade dåligt till halvbra på de flesta ställen hade ingen större betydelse, huvudsaken var uppenbarligen att det fanns en skylt.

 

Efter frukosten var det dags för dagens första aktivitet. Reseledarna Berg och Asplund hade bokat in ett besök på Staropramen där vi kort och gott gick runt och fick en kurs i hur man gör öl. Efter kursen fick vi ett glas öl av valfri modell. För att inte trötta ut läsarna med beskrivningar av varje måltid (eller för att krönikören inte har lagt alla på minnet) hoppar vi över lunchen och går raskt vidare till resans första happening. Asplund och Thorén stod för detta och resultatet blev ett besök på en isbar där vi njöt (nåja) av varsin kall drink.

 

Vi ska komma ihåg att Batacca består av numera ganska mogna män och kanske var det därför som vi tog en siesta innan det bar iväg till middagen. Revben stod på menyn och den här gången valde vi bort skräpdryckerna och alla drack vin till maten. Servitrisen på denna restaurang fick onda blickar av Asplund när hon försökte ta hans tallrik innan han hade hunnit slicka av den. Men hon fick sin hämnd. Den tog hon dock ut på Berg när han frågade: ”Are you going somewhere tonight”. Hon tog fasta på att en blick säger mer än tusen ord och lite förkortat var de orden: ”Jag tänker i alla fall inte följa med dig hem till dagcentret”. Efter middagen var det nattklubb som gällde och eftersom vi är en samling sofistikerade herrar ville vi givetvis kombinera klubbandet med en stor dos kultur. Därför valde vi ett ställe som är populärt bland Prags egen befolkning och detta var uppenbarligen ett bra val. Stället var trevligt och groggarna var goda.

 

Lite slitna vaknade vi upp till en ny härlig dag med Prag som trevlig värd. Vi kan också konstatera att vi definitivt inte var ensamma i Tjeckiens huvudstad. Stora klungor av turister plöjde fram på gatorna likt enorma köttbullar. Men det var inget som hindrade världsvana Bataccamedlemmar som styrde benen mot en välbehövlig frukost. Därefter släpade vi oss runt bland diverse varuhus och shoppade en och annan lyxpresent till våra nära och kära. Undertecknad råkade tappa bort resten av gänget och använde sig av vår fina grupp-sms-tjänst. Berg gav då det totalt onödiga men oförglömliga svaret att ”jag sitter på våning 3 och skiter!”. Tack för den. Därefter var det dags för Honken och Richards aktivitet. En rejäl återställare kan man säga. På en sunkig pub serverades det nämligen 60-procentig rom. Något som satte igång tarmarna ytterligare på medlemmarna. Hur den toaletten såg ut efter vårt besök vill jag inte ens veta… Nåväl, vi lufsade vidare och återigen började våra magar knorra och nu var det slut på snitzlar, soppor och kött. Det var dags TC och Bergs happening! De drog med hela gänget på en promenad som slutade på Hooters! Dock har vi kanske upplevt bättre mat, men vad gjorde det när kannorna med öl flödade och servitriserna tog uppmärksamheten från den dåliga maten...

 

Vi passerade också det kända turistmålet ”dancing crow”, eller var det ”dancing cow” Berg? (Kunde inte låta bli!) Rydh och Carlsson (eller Karlsson?) presenterade också sin aktivitet. Rättare sagt, de hade flera alternativ. Manliga sysslor som skjuta kalashnikov och flyga i luften. Men efter en snabb titt i våra plånböcker konstaterade vi att budgeten var spräckt för länge sedan och herr ordförande inte heller han kunde sticka till oss mer cash. Där föll den fina idén! Det blev, några timmar senare, i stället ännu ett starkt inslag i form av absint som brände upp halva magsäcken. Manligt som sagt och ett helt rätt inslag på en herrmiddag! Efter lunchen vandrade vi vidare och döm av vår förvåning när vi plötsligt gled in på Prags stora ”gågata” och torg. Det var faktiskt nära att vi missade det vilket hade varit lite pinsamt. Men nu testade vi inhemska ”kringlor” och njöt av livemusik framför den mäktiga statyn i ändan av huvudgatan. Vi upptäckte också att Nebo (nattklubben) fanns i två olika versioner.

 

Vet egentligen inte om jag ska bokföra det här offentligt, men efter vår dagsvandring sökte vi oss tillbaka till vår lägenhet igen för lite siesta. Vilka gubbar vi blivit! Fast å andra sidan kom vi tillbaka starkare än någonsin. Fram med en flarra whiskey för att fira Wilton (grattis Berg) och av bara farten svepte vi även i oss slivovican. Därefter trippade vi fram i Pragkvällen till en restaurang med det tveksamma namnet Cowboys. Inte blev det bättre av att vi möttes av en öde och gigantisk foaje. Vad är det här, tänkte vi alla. Men några trappsteg senare möttes vi av en fantastik utsikt över Prag och en lika läcker restaurang. Bingo! Och maten gjorde oss inte besvikna. En rejäl trerätters med kött (vad annars) och annat gött. Under middagen uppgav någon medlem vad som var det bästa med att vara medlem i den här exklusiva klubben; ”att man kan vara sig själv” (på alla sätt och vis…) Och en av höjdpunkterna bjöd Asplund på när han helt oväntat började dra historier mitt under middagen. Sture som skiter ägg med mera. Men det går omöjligt att återberätta här på samma sätt. Just då var det i alla fall oerhört underhållande.

 

Sedan drog vi vidare ut i Prags nattvimmel där undertecknad blev skrämd av en haj. Vi tog också en öl (nummer 346 den här helgen) på en uteservering. Efter ett tag lämnade gubbarna Torre och Rydh oss andra, sovklockan ringde tydligen. Men duon visade inte upp något MVG i orientering direkt, 1,5 timme senare gav de upp och ordnade taxi för att hitta hem! För oss andra väntade en helkväll på Nebo plus lite andra skumma ställen som Carlsson fått tips om. Kvällen avslutades dock med en pinsam incident. I en klubb där sammanhållning, ”en-för-alla-alla-för-en”, är en av grundbultarna fallerade grupptänket totalt. Tre slitna medlemmar anlände nämligen något senare till lägenheten än de andra - utan nycklar. Var dörren upplåst och öppen? Nä, stängd och låst! Svarade någon i lägenheten i sina telefoner? Nä, total tystnad. Det var ytterst nära att en ruta krossades men två andra nattsuddare blev räddningen när de plötsligt dök upp och öppnade dörren. Tre uppretade medlemmar la sig besviket i sina ”sängar”. Så om en liknande situation dyker upp igen, gör om gör rätt.

 

Åtta trötta grabbar (gubbar) lämnade tidigt lägenheten, givetvis i toppskick. Torre hade ordnat taxi till flygplatsen, svarttaxi eller!! Vi skramlade ihop våra sista låtsaspengar och köpte en frulle innan vi sjönk ner i vänthallen. Ja, alla utan BramseRYDH som levde upp till sitt smeknamn och köpte teknikpryl efter teknikpryl, leendet på läpparna blev bara större och större. Flygresan hem blev tämligen odramatisk, vi trodde ett tag att vi tappat Torre, men han släntrade av planet i Frankfurt till slut. Därefter var det snabb marsch till anslutande flyg mot Göteborg.

 

Inför träffen hade undertecknad räknat ut att Torre och Asplund tillsammans toppade ”omgångens medlem-ligan” med fem utmärkelser vardera. Tanken var att utse de här tio första årens ultimata vinnare. Eller möjligtvis att någon annan kunde komma ikapp. Men fan vet om inte Asplund gör sig förtjänt av utmärkelsen i Prag och därmed ensam vinnare. Han underhöll oss andra med sin jakt på säng, sin jakt på Staropramen (inte lika underhållande dock), han var kung i baren på Nebo, åt tio kilo kött (enbart första kvällen) och låg ju bakom hela träffen i Prag med kollega Berg. Han hittade säkert på fler hyss men det har undertecknat missat. Därmed utser vi Asplund som de här tio årens vinnare av ”omgångens medlem-ligan”. Något sorts vandringspris kommer vid ett senare skede. Sedan får vi se vem som tar hem titeln om tio år, 2023. Hur gamla vi är då vill jag inte ens tänka på.

 

//Torre och Honken

 

TILLBAKA
BATACCA
Du är besökare sedan 040713
Copyright © Pär Berg