BATACCA BATACCA     Världens mest exklusiva herrklubb!

Krönika 24

Efter i runda slägar 35 år fick vi svaret på frågan som vi alla har väntat på. Och svaret var nej. Men för att få det lite mer kronologiskt börjar vi från början, det är ju ungefär så kronologi fungerar. Bataccas 24:e träff började med att vi träffades i Partille Fjällby för att sedan ta oss ner till lite mer normaltjock luft och där ta bussen in till stan. Detta innebar vissa problem och frågorna hopade sig. Ingen tycktes riktigt veta vad man skulle skicka, hur man skulle skicka, vart man skulle skicka eller om man skulle skicka. Det enda alla visste var att man skulle skicka. Trots all osäkerhet gick sms:en iväg och vi kunde kliva på bussen. Lite irriterande var det dock att vi inte blev kontrollerade efter alla dessa besvär, men sånt är livet.
Färden gick till en känd sportpub inne i stan där vi åtnjöt en lunch med därtill hörande dryck. Och lite dryck till. Och lite till. Vi hade ju trots allt fått veta att det gick bra att dricka en eller ett par öl före aktiviteten, så det fick bli lite dryck till.

 

Så var det då dags för dagens huvudnummer. Berg var värd för denna träff och han hade under lunchen fallit till föga och avslöjat vilken aktivitet som väntade. Kanske var det därför som vi var så grymt duktiga allihop. Vi hade ju ändå haft närmare en timme på oss att förbereda oss mentalt och lägga upp något form av taktisk plan. För som jag nämnde i början, svaret var nej. Det är inte särskilt svårt att spela curling. Det gick faktiskt betydligt lättare än vad vi hade trott. Visst hände det att man halkade och någon gång emellanåt gick väl stenen aningen långt alternativt kort. Kanske något snett då och då också för att vara helt ärlig. Men det är ju detaljer i sammanhanget. Det som karaktäriserar curlingen och gör sporten unik är ju det som är viktigast. Och det var tämligen enkelt, nämligen sopningen. Trots att samtliga deltagare var män och därmed inte har den minsta erfarenhet av dylik verksamhet gick detta fantastiskt bra. Och paradoxalt nog visade sig de tre manligaste deltagarna vara allra bäst. Berg, Honken och Thorén tog hem Batacca-mästerskapet med lätthet. Detta gjorde motståndarna så till den grad upprörda att Carlsson valde att kapa huvudena på vinnartrion när det vankades segerfotografering.

 

När vi hade släpat oss uppför Kilimanjaro till fots var det dags för nästa tävling. Den gamla fina introtävlingen hade fått en ny tappning inne i Bergs huvud och frågan är om den inte borde ha stannat där. Även på denna fråga är svaret nej. För det var sannerligen trevligt att höra att Batacca består av så många sångfåglar. Ett band kanske vore på sin plats? Nåja, det får bli en fråga på framtida möten. Tillbaka till Bergs vardagsrum där datorn och hörlurarna kom fram. Var och en av oss, förutom Berg, skulle lyssna på en låt och nynna till denna. De andra skulle gissa vilken låt det var. Enkelt, men absolut inte lätt. Honken visade sig vara bäst på detta. Ja, alltså att gissa på låtarna. Vem som var bäst på att nynna är svårt att säga. Precis som i alla andra tävlingar är skillnaden oerhört liten när grundnivån är oerhört hög.

 

Maten hägrade och köket fylldes av allehanda ingredienser, bunkar, grytor och kockar. Alla skulle göra allt samtidigt så att vi lyckades skapa tre rätter är något av en gåta. Att alla tre dessutom var ätbara och ärligt talat till och med goda är inget annat än ett under. Eftersom undertecknad inte är någon professor i gastronomi förenklar jag menyn något. Vill man ha en fördjupning finns säkert denna att hitta någonstans på hemsidan. Till förrätt hade vi grönsaker och rostat bröd med ost. Till varmrätt bjöds wienerschnitzel och oljekokt potatis och till dessert åts blåbärspannacotta. Till detta dracks rött vin.

 

Pokern var tillbaka i gamla gängor. Texas Hold'em fick bara en chans och nu var det åter dags för den gamla femkortspokern att komma fram. Det gick som vanligt. Korten delades ut, någon öppnade, kort byttes, någon höjde, någon synade och TC vann. Och som vanligt upprepades detta ett antal gånger tills TC började förlora och Honken avgick som totalvinnare. Efter pokern kom datorn fram igen och nu var det åter dags för introtävling med skillnaden att vi fick turas om att bestämma låt åt någon annan. Hur det gick? Jag minns inte mycket mer än att det snackades en del om någon skandal som skulle ha ägt rum under någon av de föregående träffarna. Denna skandal hade diskuterats under hela kvällen och den fick på något bisarrt sätt bli det avslutande samtalsämnet för träffen. En träff som i övrigt bara kan beskrivas med ett ord: lyckad.

 

Träffens Batacca är Honken.

Motivering: Han vann curlingen, introtävingen och pokern. Vinner man tre av tre tävlingar så gör man. Dessutom bjöd han på cigarr.

 

/Herr krönikör

 

TILLBAKA
BATACCA
Du är besökare sedan 040713
Copyright © Pär Berg