BATACCA BATACCA     Världens mest exklusiva herrklubb!

Krönika 20

Solen sken, fåglarna kvittrade och spårvagnen värmde. När den senaste i raden av Bataccaträffar hölls var förutsättningarna de allra bästa. Och det blev också en mycket bra träff. Visst fanns det faktorer som inte var hundraprocentiga, så som att vissa personer drack mindre än vanlig och att det inte heller denna gång blev något Texas Hold'em. Men sådana petitesser faller med all rätt lätt i glömska.

Då lojaliteten mot herrklubben inte var definitiv från alla håll (Spanienresor och svensexor går tydligen före) mötte tre medlemmar upp först där aktiviteten skulle hållas, men det funkade ju det också. Platsen var Starbowling i Göteborg men det var inte bowlig som stod på schemat. Aktiviteten var en femkamp som bestod av i tur och ordning: racing, golf, bullriding, bilbana och andjakt. Racing, golf och andjakt utfördes i simulator. Och som så många gånger förr när det vankas tävling var det Berg som tog täten i jakten på poäng.

 

I racet som kördes över tre varv på Magny-Cours var han helt outstanding och satte nivån omedelbart. Det skulle krävas något utöver det vanliga för att förflytta detta berg denna gång, det insåg vi alla. I golftävlingen såg det länge ut som att Honken skulle ta hem segern, då han med liten marginal slog Richards mycket fina 15,85 meter från hålet med ännu finare 11,61. Men så var det denna Berg. Han hade ingen som helst tanke på att någon annan ville fira, och varför skulle han ha det? 7,32 från hålet gjorde att han var närmast att tvingas inhandla en flaska skumpa. Någon som var nära att behöva inhandla något helt annat var Thorén. Ett tag såg det nämligen ut som att han skulle bli tvungen att ersätta Starbowlings hela datasystem. Bollen som skulle skjutas mot en duk i riktning framåt gick i stället en halv aning snett och det blev svart på skärmen. Lyckligtvis för Bataccas rykte visade det sig att han inte hade träffat några vitala delar, det var tydligen bara en elsladd som hade omplacerats av golfbollen. Tävlingen gick vidare med bullriding och där var Asplund vassast. Något som han skulle kunna glädjas åt, men dessvärre valde han att i stället fokusera på det han tyckte var "orättvisa förutsättningar" i de två sista grenarna bilbana och andjakt. Nåväl, alla kan inte vinna varje gång, men Berg stod till slut som totalsegrare, och får nog ändå betraktas som ganska rättvist.

Utöver de något negativa faktorer som nämndes inledningsvis skedde ytterligare ett litet missöde. När det var dags att lämna lokalen visade det sig att en person inte hade betalat. Vem var den skyldige? Hade vi verkligen en snyltare ibland oss? Det hela visade sig dock vara ett missförstånd då Thorén inte uppfattat att det var betalning för aktiviteten som gällde. Han trodde käbblet handlade om vem som hade betalat sina öl, och det hade han naturligtvis gjort. När frågetecknen rätades ut löste sig problemet och vi kunde ta oss till Richards boning med gott samvete.

Dags för den första tävlingen sedan regeln om introtävlingen avskaffades. Spänningen var enorm. Vad skulle kvällens tävling handla om? Richard hade ju varit den största skeptikern till introtävlingsparagrafen. Så vad blev det då? Jo, en introtävling. Nyskapande? Nja, kanske inte. Men kul för oss som ville ha kvar paragrafen, och tävlingen som denna gång enbart bestod av svenska låtar var både svår och bra. Och visst, det var ännu en gång Berg som lyste klarast av alla ljus i församlingen. Men sen var det slut med segrarna för denne gigant.

Om tävlingen gick i samma spår som under tidigare träffar bjöd middagen på en kursändring. Denna gång serverades inget vin, i stället var det öl som gällde och även snaps bjöds. Dessa drycker intogs med stor glädje till en toast med löjrom som förrätt, biff Rydberg som varmrätt och vit chokladmousse med mango och passionsfrukt som efterrätt. Sedan tidernas begynnelse har en fråga gäckat mänskligheten utan att någon någonsin kunnat sätta ord på den. Under förrätten släppte dock en sten från axlarna på all värdens befolkning och historia skrevs då Rydh så enkelt men ändå så genialt formulerade frågan. "Löjrom, vilken fisk är det?" Detta höjde naturligtvis stämningen ytterligare och att maten som var riktigt god följdes upp med en mycket smakfull cigarr signerad pappa Berg gjorde inte saken ett dugg sämre.

Som tidigare nämnts blev det inte Texas Hold'en heller denna gång. Som vanligt röstades förslaget ner med bred marginal och TC var så upprörd att han bestämde sig för att inte delta i den vanliga femkortspokern. Ett beslut som han efter moget övervägande ändrade tio sekunder senare. Och tur var det, för vad är ett parti poker utan TC:s bluffmakeri? Eller om han nu hade bra kort? Hur som helst var det som vanligt ingen som vågade syna honom när den stora markerstapeln sköts fram på bordet. Att Berg var den förste som blev bankrutt i pokern får han ta, han hade vunnit tillräckligt mycket ändå, men nog var det lite synd att förste man åkte ut så tidigt. Vi andra spelade dock vidare med gott mod och hur det gick i pokern kan du se någon annanstans på denna sajt.

Sammanfattningsvis kan man åter säga att en mycket lyckad Batacca-träff är avverkad. Och träffens Batacca blev Berg då han inte bara vann. Han förlorade också, och dessutom bjöd han på en välsmakande cigarr. Dock var han nära att tappa utmärkelsen då han under småtimmarna envisades med att försöka ta pungtag på sina goda vänner. En gärning som inte uppskattas och som sannolikt kommer att bestraffas om den upprepas.

 

/Herr krönikör

 

TILLBAKA
BATACCA
Du är besökare sedan 040713
Copyright © Pär Berg