BATACCA BATACCA     Världens mest exklusiva herrklubb!

I fiskens tecken...

Bataccas 14:e träff utspelade sig på västkusten och gick i fiskens tecken. Detta till allas glädje, men också till viss frustration. Vi återkommer till det senare om en stund.
Det var tidig morgon, himlen var klarblå och solen hade redan börjat värma. Vi möttes vid hamnen i Varberg och gick ombord på Falkskär 2 för att åka ut på Fladen.
Detta kommer förmodligen som en överraskning för TC, då han antagligen ännu inte uppfattat vad aktiviteten bestod i: Det var fiske som stod på schemat. Makrillens sista stund var kommen.
Vi hann nätt och jämnt få vår fiskeutrustning innan första olyckan var framme och blodet sprutade. Eller ... det kom en droppe från Asplunds pekfinger ... men obehagligt var det ... nåja. Men vad gjorde det när humöret var på topp?
Vid första nedsläppet skulle det visa sig att makrillen var på hugget. Och hade det inte varit för vår höga moral så hade vi plockat betydligt fler fiskar än de genomsnittliga 17-18 stycken som vi tog (om man räknar bort fjärsingen som envetet skulle försöka förstöra fisketuren och därmed förtjänade att dö och kastas tillbaka i vattnet).
Överraskande nog visade sig konstapel Asplund ha lägst moral, och han vann därmed tävlingen med sina 20 fiskar. Störst fisk tog dock Carlsson, detta på första stoppet dessutom. Två vinnare var därmed korade och vi kunde vända hem igen.
Men först skulle vi plågas av hunger i x antal timmar för att sedan åtnjuta en fantastisk måltid bestående av potatissallad, rostbiff och skinka. Asplund hade njutit ännu mer av denna mat om han kunnat se in i framtiden.
Hemkomst till Bergs lägenhet och väntan började. Väntan på att Honken skulle dyka upp så att vi kunde dra igång introtävlingen. Honken var nämligen den felande länken i fisketuren, eftersom han valde ett kyrkobesök före en batacca-aktivitet. Ja, ja.
Alla gör ju sina egna val och misstag här i livet. Men han var varmt välkommen när han sent om sider dök upp.
Introtävlingen var mycket väl ihopsatt och Carlsson kunde lägga ännu en titel till sin samling. Han var dock stor i segerns stund och medgav att mycket berodde på att Berg denna gång inte deltog.

Nu var hungern åter mycket påträngande och det var dags att laga mat. "Ju fler kockar desto sämre soppa", brukar det heta.
Köket var precis fullt av folk som skalade, hackade, rullade, kokade, blandade och delade, allt under överseende av Richard the chef. Men de flesta av oss tyckte trots detta (syftar på "ju fler kockar ..." och inte på att Richard basade) att maten var fullt ätlig, ja faktiskt till och med riktigt god.
Kanske var det förlusten i tävlingen om den största fisken som gjorde det. Kanske var det den missade pallplatsen i introtävlingen. Kanske var det skadan på fingret. Kanske var det bara helt enkelt så att han inte tycker om fisk.
Hur som helst var Asplunds min obetalbar när han fick frågan om hur det smakade. Själva minen är inte lönt att försöka beskriva, men de enda ord han lyckades stöta fram var "Nä, fy fan".
Visst är det skönt med ärliga människor, men lite okänsligt kanske med tanke på vad Carlsson tvingats gå igenom under matlagningen.
När vi satt till bords satt Carlsson med handen i en tillbringare. Inte snyggt, men förhoppningsvis effektivt.
Han hade nämligen tagit på sig ansvaret att plocka ut de av sås överfulla formarna ur ugnen och det ville sig inte bättre än att han spillde flera hundra grader varm sås över handen. Smolk i glädjebägaren? Nej, då.
Humöret var fortfarande på topp. Vi fick ju träffas allihop och ha trevligt.
Honkens förklaring till varför vi har dessa batacca-träffar var på pricken: "Vi träffas för att vi inte träffas".
Vi har nog alla alltid någonstans vetat att det finns något sorts okänt djup i den killen.
Pokern är inte mycket att säga om. Den bäste vinner, så enkelt är det, så vi går snabbt vidare till kortspelet som så vackert kallas "Kuken".
Ett spel som är lika trevligt som effektivt, speciellt när man startar det klockan halv ett på natten. Korten bestämmer vad och hur mycket man ska dricka, och i vanlig ordning var det Thorén som avslutade spelet med att ropa på Ulrik.
Han dök aldrig upp, så vi bestämde oss för att det var dags att sova i stället.
Synd bara om Berg som tvingades dela säng med Honken. Nej, jag menar inte att han luktar illa, ej heller att han inte kan hålla fingrarna borta.
Men ljudet som han utstöter höll Berg vaken under större delen av natten. Vi andra drömde om fjärsing.

Som vinnare av både största-fisken-tävlingen och introtävlingen och för att han dessutom offrade handen för att vi andra skulle få åtnjuta en god måltid utses
Fredrik "Bränd" Carlsson till träffens BATACCA!
Chefredaktör Thorén
TILLBAKA
BATACCA
Du är besökare sedan 040713
Copyright © Pär Berg