BATACCA BATACCA     Världens mest exklusiva herrklubb!

Torsk på Tallin, FORTSÄTTNINGEN!

Resan var så omvälvande, omskakande och omtumlande att det tog några månader att skriva den här krönikan. Det behövdes helt enkelt tid att smälta en sådan upplevelse. (då var min bortförklaring klar varför det dröjde så länge).
Fredrik höll i trådarna och på schemat stod en resa till Tallin.
Frågorna vi genast ställde oss var; vem skulle utbrista ”Eda, det är nummer tre här”?, vem skulle bli Lasse Kongo? Och skulle vi spela bingo på vägen till Stockholm?

Om vi börjar med resan upp så tog Torre Smålandsexpressen upp och åkte därför på egen hand.
Vad som hände under de timmarna kan bara han svara på, men han var i alla fall framme före oss.

Vi (undertecknad, Asplund, Richard och Berg) tog över en tågvagn och förvandlade den till en öl- och wiskey-osande pokervagn! Eller poker blev det aldrig förresten, hora och president stod på schemat. Och en bra mängd av öl och whiskey så klart.
Roligast var ändå Richards tilltal till en 55-årig man; ”du grabben, kan jag låna din penna?”!!!

Väl i Stockholm tog vi oss till terminalen för incheckning. Där baren givetvis provades omgående.
På båten hyrde vi en egen bastu, köpte ett gäng öl och njöt av att vara människa, mycket bättre än så blir det inte.
Ordentligt mjuka i benen hade vår värd bokat en middag på båten. Som alla säkert vet så håller väl inte den högsta klass, men det bjuds på många olika rätter och till slut blir man ändå mätt (vilket är syftet).
Sedan rörde vi oss mot baren. Där rökte vi på, ja i form av Torres cigarrer, han är ju den senaste i Batacca som stigit in i vuxenvärlden och blivit pappa.

Resten av kvällen bestod sedan i att försöka sjunga karaoke, återkommer till ett lyckat resultat senare, dricka drinkar, försöka dansa med mera. Intrycket var dock att det var lite gammalt och inte så bra drag under kvällen. (en kort analys så här drygt tre månader senare).

Nä, vi hoppar över till dag två. Framme i Tallinn och upptäcktsfärd bland de gamla och genuina kvarteren. Berg hade dock glömt GPRS:n ;) så bland diverse konstiga gatunamn virrade vi runt en stund i kylan (snålblåst och minusgrader!). Hittade ändå ett café där en frukost inhandlades. Där dök också medlem nummer 9 upp. Eller om det var ordföranden. Det är ännu okänt, men Berg som har närmast kontakt med herr ordförande jobbar på att avslöja mannens identitet.
Hur som helst hade han platsat i Batacca, helt rätt inställning (spriten i första hand!).

Till slut kom vi fram till torget där även vår utvalda restaurang låg. Men då vi var lite tidiga köpte vi givetvis en öl. Inte vilken öl som helst utan en honungsöl!!! Fy fan vad den var god, NOT!
Där genomförde vi ett, mer eller mindre, ordnat möte om framtida träffar och andra frågor som dök upp. Det var visst någon som skulle börja blogga till exempel, vet inte vem men någon bloggning har vi inte sett skymten av…

Restaurang Hansa, eller något, var sedan ett toppenställe med kanongod mat (dock ej björn), god dryck och mindre god snaps.
Sedan återvände vi till färjan utan några vidare stopp, inte vad jag kommer ihåg i alla fall.

Där fortsatte supandet vilt i hytten. Minttu, öl och grogg blandades i ett friskt tempo. Då kom vi på, fan vi kanske skulle äta lite kvällsmat också.
Här någonstans inleddes något som skulle bli Torres stora fall. Vi valde mellan ett gäng olika matställen på båten (3).
Batacca splittrades dock och delades in i två olika klasser, medelklassen och loserklassen. Den första kategorin valde en bra restaurang, den senare valde busschaufförhaket!
Undertecknad, Berg och Torre köpte mat som inte ens råttorna var intresserad av eller John Candy på sin tid. Och Torres hamburgare förvandlade hans natt till en mardröm.
Känsliga läsare varnas för att läsa vidare!

Natten tillbringade han på en två kvadratmeter liten toalett där det rann ur både hals och röv. Jag har aldrig sett en sådan utmattas människa efter en båtfärd! Så kan det gå när snålhet bedrar vishet!

En annan höjdpunkt (!) var självklart succén för Berg och Honken under karaoken. My brown eyed Girl (var det väl?) sjöngs som värsta fullfjädrade artisterna och fick hela båten att gunga (eller kanske att det var vågorna).
Bögarna dansade som aldrig förr på dansgolvet framför oss och vi kände oss som kungar i några minuter. En lätt överdrift kanske men med tanke på tidigare fiaskon vi gjort vid karaokebarer tidigare så måste det här räknas som en framgång.
Det här är vad jag minns bäst från Tallinnturen. Om någon har några frågor så maila Torre, han kan säkert berätta en hel del, speciellt från natt två…

Till sist träffens Batacca: Utan tvekan Torre. Hans natt slår det mesta. Inget som någon vill uppleva men som ändå räcker till den här utmärkelsen, en liten tröst kanske. Dessutom bjöd han ju på fina cigarrer, bara en sån sak!

/Chefredaktör Honken

TILLBAKA

BATACCA
Du är besökare sedan 040713
Copyright © Pär Berg